Det slog mig häromdagen att det gått precis ett år sedan vi lämnade New York, alltså lämnade på riktigt. Eller, lämnade så gott det går. På något sätt kommer vår puls alltid att slå ihop och jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. New York är som en bästa vän, ni vet en sån där kompis som förändrat ens liv och format en till den person en är idag. Och som därför – och för alltid – kommer att vara en del av ens liv, oavsett hur lång tid som går eller hur många mil som skiljer en åt.
☝ = utsikten hos våra vänner Abigail och Johnny i Bushwick.
Även om jag flyttade hem i augusti 2013, var Jacke och alla våra saker kvar så förra påsken åkte jag tillbaka till staden som alltid kommer att vara mitt andra hem. Jag trodde ju att vi skulle bo där forever, så även om vårt hem var fyllt av Ikeamöbler som vi lämnade till vänner och grannar samlade vi på oss ganska mycket annat också, oumbärliga prylar, konstverk och minnen.
En liten bit av vårt matrum i Williamsburg med lejonet vi köpte i inflyttningspresent till oss själva, en vas jag ärvde av min fairy godmother Asta och två ljusstakar jag fick i present av Anna Lo. Under mina tre år hann jag bo på Roosevelt Island (weird), Lower East Side (eller snarare Chinatown) och i södra burgen, en fyra i ett hus från 1908 som kändes som ett riktigt hem.
Svårt att säga hej då till gatan med de många 99 c-butikerna, träden som regnade vita blomblad hela våren och det mystiska huset mittemot med igenbommade fönster och ett duvslag på taket. Varje dag kom en man upp genom en lucka och matade dem och de flög likt ett konstverk runt, runt i luften ovanför.
Men då för ett år sedan var duvorna borta (jag jobbade hemifrån när jag bodde där, så de blev liksom mina arbetskamrater) och gentrifieringen kröp allt längre ner på Havemeyer.
Vårt hus köptes upp av en av New Yorks värsta hyresvärdar precis när vi flyttat in (om ni har sett The Jinx så vet ni vem – Robert Dursts mystiska fru) och jobbade hårt för att göra livet surt för alla hyresgäster med superlåga, reglerade hyror. Jag hoppas att Rosa och de andra lyckats hålla sig kvar ♡
Vi packade såklart inte bara, utan hann med några takfester (obligatorisk New York-sysselsättning), som här hos Kat och Greg med Empire State som ett självklart inslag i bakgrunden…
… drack frozen margeritas (min favorit) och iskall mexikansk öl, på exempelvis Habana Outpost (bästa sommarstoppet efter en tripp till Brooklyn Flea!).
Hälsade på kompisar med utsikter som denna. Åh, om det bara kunde finnas fler färgglada kostymer och hattar i Stockholm!
Och sa hej då till andra vänner, på andra tak. Allt det här känns samtidigt overkligt nära och overkligt långt borta – och den 14 maj åker vi igen! Agnes (som tagit alla icke-mobilbilder här) och Graham, see you soon!
PS. Ni får jättegärna säga till om ni vill läsa mer om New York, eller något annat för all del! ♡♡♡