Vi flyttade till New York sommaren 2010. Jag kom en vecka efter Jacke och landade till fyrverkerier på 4th of July. Vi måste ha funderat och planerat i ungefär ett år då. Jag var less på mitt jobb (sååå less!), Jacke hade precis doktorerat och vi kände båda två att gör vi det inte nu så kommer vi aldrig att göra det.
Vi tittade på kartan och diskuterade. Berlin, Paris, Tokyo, Boston, LA… Var kunde vi båda göra något vettigt? Till slut återstod New York som det självklara alternativet. Jag började spara pengar och Jacke började leta efter jobb. Till jul åkte vi över på ”semester”. Jag tror att Jacke hann med fyra intervjuer och fick varenda en! (älska forskarvärlden som är uppbyggd på att en ska åka utomlands och jobba i perioder) Plötsligt började drömmen närma sig verklighet!
Månader av visumångest, ett snabbt påkommet bröllop, mejlande och fixande och vi var på väg! Att säga upp sig var en hisnande känsla av skräckblandad förtjusning. Skulle det gå att försörja sig som frilansjournalist? Jag jobbade ändå till fredagen, hann med att stuka foten och få underbar hjälp av mina vänner innan planet lyfte på söndagen (kan verkligen rekommendera rullstolsservicen på flygplatsen 😉 Tolv timmar senare mötte Jacke mig på JFK och ett helt nytt kapitel i livet började.
Nu har det gått ett år sedan sista flyttlasset gick tillbaka till Sverige och idag åker vi dit igen!