Det tog ungefär två minuter. Han sa ja, och sedan jag (eller om det var tvärtom?). Vigselförrättaren var stressad och minst sagt prosaisk. Jag var matförgiftad och juveleraren hade stavat fel på hans namn i ringen.
Men det spelade liksom ingen roll. Nu har det gått fem år och jag kan fortfarande inte sluta le. Idag firar vi träbröllop!
Ps. Favoritbilden har Märta Thisner tagit, favoritklänningen har Magda Marnell gjort <3<3<3