Det här med dofter… Tänk att något så flyktigt kan utöva sån makt. En nytvättad men något pudrig doft får farmor att materialisera sig, lukten av försiktigt förmultnande jord minner om barndomens vingliga cykelturer och parfymdoften från yogin på mattan bredvid kan kasta en från träningssalen tillbaka till tonårskärlekens obäddade säng.
För modehusen har parfymer länge varit en inkomstbringande sidobusiness, därför är det så spännande med de nya, renodlade parfymhusen. Fueguia 1833 är ett argentinskt sådant, som lanserades på NK i våras. I veckan var grundaren och näsan bakom huset, Julian Bedel, i Stockholm för att berätta lite mer och visa upp den nya hemlinjen med doftljus och ”cold candles” (doftpinnar på ren svenska :)).
Lukta, lukta, lukta. De vackra kuporna tillhör tyvärr inte förpackningen, men var perfekta för att fånga upp doften utan att göra den stickande övermäktig. Produkterna har ingen ekologisk märkning, men är i det närmaste naturliga och hållbarhet är införlivat i märket som bland annat samarbetar med en argentinsk NGO för att skapa jobb och återvinna fallträ. Ljusen är dessutom gjorda av soja och veganska.
Jag tyckte att dofterna var fantastiska – komplexa och starka men ändå diskreta (ingen slump att Fueguia vann pris för Årets Avantgardedoft på ELLE Beauty Awards våras!). Och skönt att de inte är taxfreeuppdelade à la ”man/kvinna”, så bedagat och begränsande.
På vägen dit pratade jag med Svante om att jag, efter att länge ha varit inne på mörkare, träiga dofter, nu är sugen på något mer blommigt (hej, Diptyque Rose!). Så vilken tur att jag fick med mig ett prov av nya Amalia Gourmand, en jordgubbssaftsröd doft av rosor, vanilj och dulce de leche. Mums!