Ljuset just nu, jag dånar. Sånt uppdämt behov! Det är som att varenda cell liksom vaknar till och skriker efter mer.
Apropå förra inlägget. På den här väggen i sovrummet hade jag tänkt att tavlorna skulle få bo, men det känns så skönt med lite tomma ytor… Särskilt i sovrummet.
Jacke är rädd att vår lägenhet ska sluta som typ Gertrude Stein och Alice B Toklas hem i Paris (återkommer till det!). Minus Picassoverken då. Så väggjakten fortsätter (eller jakt och jakt, utbudet är minst sagt begränsat…)!