Förra året var The Year of Yes. Jag skulle tacka ja till allt som kom i min väg och inte tänka för mycket. Lämna allt vad osäkerhet heter och inte tycka nåt var pinsamt. Så kom det sig att jag är med i kvällens avsnitt av SVT:s Vem bor här?
Jag har inte sett programmet själv än och är så nervös att jag mår illa (allt funkade utom det där med att inte tycka saker är pinsamma!). Här är en liten krönika som jag skrev till aprilnumret av tidningen!
En vecka kvar till inspelning. Bokhyllans samtliga plan ligger utspridda i vardagsrummet, kletiga av linoljefärg som vägrar torka. I sovrummet gapar garderoben som ett öppet sår över ena väggen – dörrarna är sålda på Blocket men de nya försenade. Köksstolarna? De är borta på omlackering. Nämnde jag att inspelningen börjar om en vecka?!
Det har gått tre månader sedan vi flyttade in och tre veckor sedan det blev helt klart att jag ska vara med i det nya inredningsprogrammet Vem bor här?. Ett tävlingsprogram där sex främlingar i varje avsnitt ska para ihop rätt person med rätt bostad – utan att avslöja var de själva bor. Det känns dock som ett mindre problem just nu, när vårt hem ser ut att vara redo för en inspelning av Hoarders!
Klockan närmar sig midnatt och jag stirrar på tavlorna jag i panik spikat upp över sängen. Döda släktingar blickar tomt ner från oljemålningar och fotografier. En familjevägg i sovrummet var visst mer creepy än romantisk – inte feng shui! När mannen hjälper mig att plocka ner farmor, mormor och svärmorfar är hans ögon lika tomma som deras. Jag tror att livslusten gick ur honom någonstans vid det tredje lagret linoljefärg – och det var en vecka sedan. Våra telefoner har i princip slutat ringa, eftersom det enda umgänge vi har tid med är en tripp till Ikea. Nu rör han sig som en robot genom rummen och utför nästan automatiskt de tjänster jag ber om. ”När ska det här ta slut” hör jag honom mumla ibland.
Sedan händer ett mirakel (kan översättas till en vecka av sömnbrist, snäsiga utbrott och utmattad uppgivenhet) och när kamerorna väl är på plats är även är de flesta grejer det . Livrädd för att mitt bultande hjärta ska avslöja mig snokar jag och mina fem medtävlande runt i kökslådor, bokhyllor och skivsamlingar. Vad säger ett hem egentligen? Vårt består av arvegods, gåvor, minnen från resor och saker vi har köpt tillsammans. Det berättar samtidigt allt och ingenting. Utan sin historia blir prydnadssakerna och möblerna bara stumma ting. De flesta hem är dessutom en kompromiss mellan två eller flera personer. Den minst belästa personen kan leva med en riktig bokmal och en hiphoptjej med en hårdrockare …
Så, hur gick det med tävlingen då? Det får ni se när det blir dags för mitt avsnitt. En sak är i alla fall säker: hade det inte varit för Vem bor här? så hade vårt hem sannolikt fortfarande platsat i ett avsnitt av Hoarders!
PS: Det sägs att kameran lägger på fem kilo – tydligen gör den också något med ens personlighet. Plötsligt kändes det som världens bästa idé att, iklädd en lånad baddräkt, äta kladdiga marshmallows i en badtunna. På bästa sändningstid. Hjälp!
PS 2. För er som läser bloggen eller följer på Instagram försvinner ju lite av spänningen… Sorry!
Vem bor här sänds ikväll klockan 20 i SVT1!