För några veckor sedan var jag på besök i ett hem som jag inte riktigt kunnat lämna (bildligt vill säga, jag är ingen stalker!). Reportaget med Jonas Ingerstedts bilder hittas i vårt nya nummer som kommer ut idag, men jag kunde såklart inte låta bli att ta några extra bilder…
Att säga att klockorna stannade när jag klev över tröskeln till sekelskifteslägenheten på Söder i Stockholm är kanske att ta i, men det vilar en behaglig tidlöshet över rummen – en romantik som är allt annat än sliskig.
Växter och blommor på varje ledig yta. Udda vaser och fat, omatchade krukor och kärl från olika tidsepoker och länder som ändå känns helt självklara ihop. Och titta bara på den lilla blomtuvan som ligger helt fritt på kaffefatet!
De dunkla vrårna lyses upp av vaser i klarglas, speglar och silverbrickor. Jag tänker på John Bauer, daggtyngd spindelväv, urskog och bottenlösa tjärnar och längtar efter vår gamla sommarstuga i Hälsingland.
Överallt stilleben och konst, eller gamla fotografier och prylar som blir till konstverk under hyresgästens magiska hand. Och böcker – högar av böcker på bord, hyllor, överallt.
Som jag ville vila en stund på divanen omklädd i lila sammet, lägg huvudet mot den senapsgula kudden och titta upp mot himlen. Istället tog jag mina anteckningar och gick tillbaka till redaktionen. Men jag märker hur min inre romantiker får längre tyglar för varje dag…