Att recenseras i The New York Times är stort – att hyllas händer liksom inte. Så ni kan ju förstå glädjen när mina vänner Nileas och Lamines restaurang Café Rue Dix i Brooklyn gjorde just det i förra veckan! (Läs läs läs!) Efter månader av stenhårt slit öppnade den precis när jag flyttade tillbaka till Sverige förra sommaren, men i julas kom jag äntligen dit (och matchade den snygga exteriören rätt så perfekt).
Nilea själv, den skäggige person jag lever med och den godaste french toast jag någonsin ätit. Brunch, helt klart mitt favoritmål alla kategorier. Mimosa, en till! Som den stylist hon är har Nilea lagt sin magiska hand och känsla för färg och mönster på inredningen, som är minst lika spektakulär som den senegalesiskt inspirerade menyn.
Jag, aka Steve Zissou. ”Tapeten” av gamla frimärken tog veckor att göra!
Nilea och Lamine bor i en gammal brownstone runt hörnet i Crown Heights, ett område som snabbt håller på att gentrifieras. Eftersom jag inte har några bra bilder från restaurangen tänkte jag istället återbesöka reportaget som jag och Agnes gjorde från deras hem för nåt år sedan.
Här har vi motsatsen till ”vitt och fräscht (kanske kan sträcka mig till grått)”-trenden som aldrig tycks släppa sitt järngrepp om Sverige. Även om jag själv också har nymålade vita väggar och i detta nu jobbar hårt på att rensa ut hemma så tycker jag att det är så befriande. Hallå, inredning behöver inte vara så allvarligt!
En annan stor skillnad mellan bostäder i New York och Sverige är att det där nästan alltid finns en viss ingrodd patina som knappt existerar längre i rot-avdragens förlovade land. Visst handlar det om att de flesta bor i hyresrätt med snåla hyresvärdar, men effekten blir ändå en starkare koppling till både huset, staden och historien som jag älskar. En ”gör det bästa av situationen”-mentalitet som genomsyrar hela det stora äpplet.
Mitt under vårt besök ramlade en sån där tung metallpersienn ner i huvudet på mig och inredningen blev bokstavligt talat på blodigt allvar! Det hela slutade bra, men min cykel står fortfarande kvar i källaren på grund av vimmelkantig.
Nilea har ärvt huset och prylarna är mest en blandning av arvegods, loppisköp och gatufynd. I New York kan en ställa ut prylar och möbler på gatan för den som vill att plocka. Jag såg jättefina saker under mina tre år i staden, men bedbug-fobin vägde alltid tyngre 🙁
Underbart ljus i sovrummet och färg, färg, färg. Rolig idé för den som är sugen på en ny sänggavel.
Allt kan återanvändas. Gamla tidningar blir tapet, vinflaskor en lampa.
Nämnde jag att Nilea tidigare jobbade med mode? Hon har på riktigt ett helt rum fullt av kläder, väskor och accessoarer…
Slutligen svenska flaggan i köket. Åh, vad jag saknar New York nu!
Här hittar ni hela reportaget. Café Rue Dix hittar ni på 1451 Bedford Avenue i Crown Heights, Brooklyn.