Jag älskar kulturtanter. Inte bara för att de bär hela den svenska kulturen på sina axlar, utan för att de inte lever för att behaga någon annan. De kan fokusera enbart på vad de själva gillar, be it färgglada glasögon, abonnemang på Dramaten, dyra rödviner – eller keramik. För mig hör kulturtanten och keramiken liksom ihop, och jag tror att det var därför jag skrev upp mig på en keramikkurs första veckan på semestern.
Tyvärr visade det sig snabbt att jag och keramik INTE hör ihop. Om makramé ser svårt ut men är lätt, så är keramik den totala motsatsen. Efter en och en halv lektion vid drejplattan var jag allt annat än avslappnad – jag fick djupandas för att inte explodera av ilska! Och resultatet? Noll. Jag fick falla tillbaka till dagisnivån och tumma mig igenom kursen. Då gick det lite bättre. Mjuka former där handens verk verkligen syns, I like! Skålar, koppar, vaser, krukor… Allt lite slumpmässigt tillkommet, jag skulle rekommendera att göra som en av mina kurskollegor och ta med inspirationsbilder. Ha en plan helt enkelt.
Igår – efter två månaders väntan – var det dags att glasera. Jag som ville göra allt rosa och så fanns det inte (hehe, min man är glad)! Det fick bli grönt och transparent. Röra, röra, röra så att glasyren blir jämn. Handskar på för att inte få in giftiga ämnen i huden. Greppa med tången och doppa i tre snabba sekunder!
Låt glasyren droppa av och sugas in i leran. Viktigt: Torka av botten och tre mm upp på föremålet, så att glasyren inte bränner fast i ugnen. Min kompis Kajsa, som jobbar på Tygverket och nog är den pyssligaste jag känner, demonstrerar!
Och så in i ugnen! Min kruka där nere till vänster. Den svarta leran blir supersnygg utan glasyr, så jag ville bara glasera insidan och sedan låta det liksom rinna över kanten i tjocka droppar. Det gick sådär va?! Aja, det är väl det som är charmen med hantverk (och, eh, livet) att ibland får det bara bli som det blir. Nu: ännu en veckas väntan på att allt ska brännas. Fortsättning följer…
PS. Som ni kanske ser är jag väldigt inne på prickar för tillfället… Stort tack till min grymma kollega Sandra som gjort min prickiga header <3