Suck! Fullmåne igen. Den har hemsökt mina drömmar likt maran och till slut var det lika bra att gå upp. Tassade ut i köket/vardagsrummet med mjuka sockar på fötterna, tände ljus istället för lampor och blickade ut över en stilla stad. (Psst Malin, jag lånade inspiration av dig till ljusslingan i fiolfikusen, tack!)

Kokade kaffe som jag aldrig orkar annars, hällde upp smoothie och bredde mackor med vegetarisk salami. Satt i tystnad och såg fönster för fönster tändas utanför tills Jacke kom upp och P1 sattes på. Ibland är det ganska mysigt att inte kunna sova!

För ett tag sedan fick vi ett ryck. Vi har ju bara bott i lägenheten sedan mitten av augusti och under den tiden har den varit i konstant förändring. I mitt jobb blir jag inspirerad varje dag, men i just det här fallet kom rycket från Frida Schülers fantastiskt fina instagramprofil. Jag vet inte riktigt hur jag hamnade där, men ett klick ledde till ett annat, som i sin tur ledde till en bild på hennes sovrum och jag kunde inte motstå!

Dessutom var färgkoden 5000-N redan serverad i kommentarsfältet, så det var bara att promenera iväg till färgbutiken (älskade Wirströms Järn) och sätta igång! Så fint att få följa med främmande människor ända in i sovrummet tycker jag. Själv har jag precis startat en egen instagram till bloggen, ni hittar mig här!

  Läste ni Maria Schottenius intervju med Marie-Louise Ekman i DN i morse? Till årsskiftet slutar hon på Dramaten och jag tycker att hon verkar vara en helt fantastisk person. Maria och Marie-Louise träffas i hennes arbetsrum (som idiotiskt nog inte finns på bild) och jag älskar med vilken respektlöshet hon har hanterat det.
”Jag tycker mina egna idéer får en sorts mental plats. Jag tycker också att de människor som kommer in i det här rummet blir synliga”, säger hon om det förut så murriga rummet som nu mest tycks bestå av upptejpat vitt papper, uppstoppade djur, spektakulära kläder och färgen rosa. Just rosa pratar de lite extra om och eftersom jag själv tycks ha en undermedveten dragning till just den färgen tyckte jag att det var intressant!

”För mig är det köttets färg. Kött är den färg vi alla har under huden. Det är liksom den riktiga människofärgen”, säger Marie-Louise.
Så du har inte tänkt på att det är tjejigt? frågar Maria.
”Nej, inte alls. Jag tycker att det är en naturlig människofärg som vi alla har. Sen kan vi ha olika näsformer och huvudformer och hudfärger, allt det där är olika saker som är applicerade på det som är köttet.” <3<3<3

Och: ”Ja, det är i så fall en bonus att det är flickigt och kvinnligt, det gör ju ingenting att man associerar så. Nu pratar man ju väldigt mycket om att förr var rosa en manlig färg, och det ljusblå var det kvinnliga för det var en kylig färg. Det där skiftar ju över tid. Så helt plötsligt så börjar en massa leksaksfabrikanter titta på färg för att tjäna pengar och så säger man att det här är länkat till den här sortens ålder eller människor. Men det är bara en sorts kortsiktig ekonomi som säger detta, det kan man ju inte låta sig styras av i sina val.”